Att läsa Jan Carlzons rykande färska bok Se människan! handlar om flera resor. Bland annat om att blicka in i området empati med hans glasögon. Men också att blicka tillbaka och ta med sig lärdomar. Och för mig en nostalgiresa med nutidskoppling. Ett kärt återseende.
Jag blev igår eftermiddag klar med att på ett dygn sträckläsa Jan Carlzons nya bok Se människan som formellt släpps idag den 13 maj. Många tankar och intryck snurrar i mitt huvud. Jag tänker inte recensera boken, det överlåter jag till andra.
Däremot vill jag här reflektera kort över det Jan Carlzon framför. Jag vill göra det både på ett professionellt plan och ett personligt, privat plan.
Samtidigt måste jag i ärlighetens namn säga att jag egentligen borde läsa boken i en långsammare takt en gång till och låta den sjunka in för att verkligen kunna reflektera. Men nu är det time-to-market som gäller den här gången. Jag lär nog få återkomma till boken igen.
Förmågan att se människan
Betydelsen av att se, lyssna in och ta in människor löper som en röd tråd genom boken och Jan Carlzons livsfilosofi. Både i form av vad det betytt för alla de människorna som haft förmånen att ha fått känna sig sedda och även hur han själv vuxit av att bli sedd.
Han gör det både genom att blanda stora och små exempel, bättre och sämre erfarenheter, exempel på framgångar och motgångar med affärslivet de senaste femtio åren som relief. Men framförallt gör han det engagerande med klokhet och distans.
Den röda tråden är det kärleksfulla ledarskapet
I takt med att jag läser känner jag starkt hur Jan Carlzons filosofi rimmar så otroligt väl med hela det arbete inom empati som jag själv arbetat med de senaste åren. Därför känns det extra glädjande att läsa om det i boken.
Precis på samma sätt handlar empati, vare sig det handlar om medarbetarempati, kundempati eller bara mellanmänsklig empati, om relationer och förhållningssätt människor emellan. Det är ingen skillnad om det handlar om B2B, B2C, D2C eller C2C – slutändan handlar allt om ”mensch-to-mensch” som vi kallar det – eller M2M om man vill förkorta det.
Och framförallt är det styrkan av bekräftelsen som Jan Carlzon lyfter fram.
Att bli sedd ger dig vingar
Ett av de mest kända citaten från Jan Carlzons klassiker Riv pyramiderna! var:
”På SAS brukade vi flyga flygplan,
nu ska vi lära oss att flyga människor”
Citatet då handlade om att adressera ett problem och förändra ett mindset i en tid företagsledarna och de stora stjärnorna i Sverige var ingenjörer. Därför var detta på den tiden en fundamental mental turnaround som behövdes för att ta sig till nästa nivå.
Om dagens Jan Carlzon skulle ha fått skriva en uppföljare senare på SAS kunde citatet kanske ha varit inspirerat av Red Bull:
”Att bli sedd ger människor vingar,
det är vingarna som får oss att lyfta”
Och det är här den största förflyttningen skett i fokus mellan böckerna där själva människan är i huvudfokus. Både medmänniskorna och människan Jan Carlzon.
Men det är kanske så att man behöver mer distans för att se den verkligen stora bilden och det behöver gå 35 år. Lite som en bra Boeuf Bourguignon som behöver tid för att låta smakerna växa fram. Känner igen mig själv.
Vikten av att stanna upp och tänka – och känna
På ett personligt plan tänker jag inte ens försöka låtsas att jag är objektiv. För det är jag inte. Dels jobbade min hustru på SAS under Jan Carlzons bästa tid, dels gick våra yngsta barn några år i samma klass tjugo år senare.
Och då bör det tilläggas att jag redan var frälst. När Riv pyramiderna! kom ut 1985 slukade jag den och gav den i julklapp till min mamma (dock redan då aningen pre-loved som kan skulle säga idag). Sedan har jag fortsatt att läsa den ungefär vart femte år och ibland oftare.
Därför blir det så intressant att läsa storyn bakom om vad som hände och varför det hände. Men det som blir riktigt givande är veta hur Jan Carlzon kände och tänkte – och inte minst, vad han har tagit med sig av alla erfarenheter och hur han tänker idag.
Det är i den mosaiken många olika bilder finns. Stora och små. Och fler kommer att träda fram när jag får läsa boken i en lugnare takt i sommar och får tid att reflektera på riktigt. För nu måste jag lämna över boken till min hustru 🙂